Filmpolitikens praktiska form ska skapas nu

På Nostradamus svenska höstseminarium den 8 oktober 2015 diskuterades hur den nya filmpolitiken kan översättas till en praktisk form för att “bygga en anständig lönsamhet för branschen”. Se hela samtalet på video – eller läs referatet nedan!

Höjd moms egentligen en återgång

Bo-Erik Gyberg från Kulturdepartementet inledde med att påminna om filmpolitikens förra stora skifte, som år 1963 föranleddes av televisionens ankomst. Man lämnade då den 25-procentiga nöjesskatten på biobiljetter för att istället införa en biografavgift på 10 % som gick till Svenska Filminstitutet. Idag är det digitaliseringen som gör filmpolitisk förändring nödvändig. Både sättet att se på film och affärsmodellerna har förändrats. Dessutom går 80% av de svenska filmproduktionerna med förlust.

”1956 såg en genomsnittlig svensk 11 långfilmer, bara på bio, i år ser en genomsnittlig svensk 90 långfilmer, varav två på bio”, säger Bo-Erik Gyberg.

Under Lena Adelsohn-Liljeroths tid som kulturminister drogs en omfattande process för att kartlägga läget i branschen igång, ett arbete som resulterade i departementsskrivelsen Framtidens politik. Den har fått cirka 100 remissvar. Huvuddragen i skrivelsen är att vi ska lämna filmavtalsmodellen, som regeringen anser har nått vägs ände, och att höja momsen på biobiljetterna från dagens 6% till 25%. De flesta remissvaren stöder den första åtgärden och kritiserar den andra. I budgetpropositionen har man lagt förslaget om denna skatteförändring och dessutom utlovat att det under de närmaste 3-4 åren kommer att finnas ungefär samma mängd pengar som idag i Filminstitutets system.

Hur siffrorna ska tolkas råder det delade meningar om. Bo-Erik Gyberg förklarade att filmavtalsmedlen idag är 429 miljoner, utöver vilket staten bidrar med 106 miljoner till exempel för skolbio, filmarvet och Cinemateksvisningar. Detta förblir ganska oförändrat under 2016 med ett tillägg på 25 miljoner i biografstöd, framför allt till mindre orter. Från 2017 ersätts filmavtalspengarna med statliga produktionsmedel på 410 miljoner, plus de 25 miljonerna i biografstöd.

”Pengarna finns och de är garanterade under de närmaste åren”, sa Bo-Erik Gyberg.

I och med förändringen till statliga produktionsmedel frigörs också de medel från SVT, TV4 och andra bolag som tidigare ingått i filmavtalspengarna. Den summan är idag ca 72 miljoner. Både SVT och TV4 har gått ut och sagt att de kommer att fortsätta med den här nivån för produktion. Däremot kommer villkoren för pengarna troligen att förändras – till ”hårda” medel.

Bo-Erik Gyberg och Kulturdepartementet menar att det viktiga nu är att få upp en diskussion om filmpolitikens detaljerade innehåll som riktar sig framåt. Målsättningen är att regeringen ska lägga fram en proposition eller skrivelse för Riksdagen i mars, som förtydligar de politiska målen.

En av de frågor som den nuvarande kulturministern vill försöka ta tag i är piracy, som diskuterades senare under dagen. En annan hur en bättre samverkan ska kunna utvecklas mellan staten och regionerna, som ju står för ca 160 miljoner kronor i produktionsmedel årligen. Den tredje frågan handlar om skatteincitament. I 13 EU-länder har man infört olika typer av skattefrämjande åtgärder för att locka filmproduktioner till sina länder. Norge kommer att införa det under nästa år. Frågan kommer även att diskuteras i Sverige, så mycket lovar Bo-Erik Gyberg.

Reaktioner på de nya förslagen

Hjalmar Palmgren från Svenska Filminstitutet inledde med att uttrycka sin och SFI:s besvikelse över skrivelsen och förslagen.

”Många hade hoppats på en ordentlig ekonomisk kraftsamling för den svenska filmen”, sa han. Dessutom underströk han att distinktionen mellan de hårda och mjuka pengarna är oerhört viktig. ”Men nu är det som det är, och då är det viktigt att vi diskuterar hur vi vill ha det i den skiftande verkligheten.”

På Svenska Filminstitutet hoppas man på mindre detaljstyrning, mera handlingsfrihet för att med kortare ledtider kunna ändra i hur pengarna fördelas.

Producenten Gila Bergqvist Ulfung menade att regeringens förslag kan sammanfattas som ”det här fungerar väl bra, vi ger ungefär samma peng, och så fortsätter vi som business as usual.”

Men hon förklarade att för produktionen gentemot biopubliken så är det inte alls business as usual. När det gäller svensk film har biobesöken sjunkit dramatiskt och man har från många håll försökt berätta att det finns en koppling mellan dessa siffror, svenska filmproduktioners resurser och deras kvalitet. Det nya läget kan inte alls beskrivas som en satsning, tvärtom finns en oro över huruvida man alls ska kunna fortsätta producera långfilmer. Hon menar att branschen betalar ett alldeles för högt pris idag, både ekonomiskt och mänskligt, vilket påverkar kvaliteten.

”Det behövs mer resurser till svensk film för att den ska stå sig stark.”

Utredaren Bengt Toll höll med om att läget för produktionsbolagen är prekärt. I det gamla systemet har man till och med kunnat ha en succéfilm både här hemma och i andra länder utan att producenten fått någon utdelning, eftersom dennes rättigheter redan sålts för att producera filmen. Då kan bolag inte agera som företag på en industriell marknad. Toll tror att förutsättningarna nu är bättre än på mycket länge.

”Trots att det inte finns några nya pengar har man ändå skapat förutsättningar för att de nya affärsmodellerna ska kunna bryta igenom, vilket är en grundförutsättning för att man sedan ska kunna rätta till en massa andra saker”, trodde han.

Sedan diskuterades förslaget 25% moms på biobiljetter, som alltså ligger i budgetpropositionen som riksdagen ska besluta om i december. Bo-Erik Gyberg menade att det alltid är svårt att veta hur priset påverkar efterfrågan. Enligt honom har man historiskt kunnat se att biljettpriset inte har förändrat biobesöken nämnvärt. Men biobesöken har ökat när t.ex Millenium- eller Hobbit-filmerna haft premiär.

”Det som behövs är intressant svensk film som folk vill se. Därför är produktionsledet så himla viktigt”, sa han. ”Då kan man inte stirra sig blind på biljettpriserna.”

Gila Bergqvist Ulfung kontrade då med att anledningen till ökningen är att de stora filmerna finns på fler dukar och att det är s.k. eventfilmer i väldigt stor utsträckning – och där kan man ta ett högre pris. Hon menar att det visst kan finnas en relation mellan höjd moms och ett minskat antal biobesök, åtminstone vad gäller svensk film, som hon tror har en lägre ”tipping point”.

Givet det låsta förslaget på 25% moms, vad ska vi göra nu?

Bengt Toll var angelägen om att branschen måste se till att de krav som kommer att ställas på de nya pengarna blir användbara för bolagen. ”Vi måste hålla koll på vilken typ av detaljstyrning det kommer att bli”, sa han.

Bo-Erik Gyberg menade att det viktiga budskapet från Kulturdepartementet är att detaljeringsgraden ska bestämmas “nära den operativa verkligheten, inte i ett slutet förhandlingsrum med ett fåtal parter.” I departementsskrivelsen finns ett förslag på tre olika råd och det är enligt Bo-Erik Gyberg en signal om att det måste finnas en struktur för hur inflytandet över systemet ska ske.

Det är alltså NU man ska försöka påverka både kulturdepartementet och Svenska Filminstitutet om man har idéer om hur det här ska se ut!

Hjalmar Palmgren var lika angelägen om att det måste finnas en dialog och att vi måste fundera över var pengarna gör mest nytta, ”hur vi ska bygga en anständig lönsamhet för branschen.” Vi måste fundera över vilka filmer det är som egentligen fungerar och på vilka plattformar. Det finns idag en farlig klyfta mellan den ekonomiskt bärkraftiga filmen och den konstnärliga ambitionen.

Det Gila Bergqvist Ulfung var orolig över var främst att nu när TV-bolagen själva ska hantera sin insats i svenska filmer, så kommer det att bli ytterligare en aktör som man ska förhålla sig till som producent. Vad kommer det att göra för visningen och visningsfönstren? Hon menar att det kan bli väldigt intressant – men det är inte säkert att producenterna och upphovsmakarna blir mer autonoma i sin konstnärliga och kreativa frihet.

Bengt Toll är positiv till den förändrade filmpolitiken och tror sammanfattningsvis att det här är bra för filmen och för hela branschen på sikt. Han tror det nya systemet kan ändra på dagens situation, där till exempel nya svenska filmer som Flocken eller Min lilla syster fullständigt har raderats ut från biofönstren men inte heller finns att se någon annanstans. Hjalmar Palmgren håller med och tror att det finns många öppningar med det nya systemet, men att alla behöver samarbeta.

Gila Bergqvist Ulfung vill slutligen slå ett slag för att biograffilmerna har en väldigt stor påverkan på vad det är för verkshöjd vi lägger på filmerna. Hon är orolig för att biografen inte ska vara det viktigaste primära fönstret för svensk film.

Bo-Erik Gyberg avslutade hela samtalet med att bli högtidlig: ”Det finns en tydlig signal idag från politikerna: filmen måste ses som en omistlig del av yttrandefriheten och är därför en viktig grund i vår demokrati.”

Image

Gila Bergqvist Ulfung är VD för Breidablick Film Produktion AB. Film- och transmediaproducent. Tidigare barnfilmskonsulent på Svenska Filminstitutet och programledare på Sveriges Television.

Image

Bo Erik-Gyberg har uppdrag av Kulturdepartementet sonderat förutsättningarna för den framtida filmpolitiken, och lett dialogprocessen med alla berörda aktörer i filmbranschen. Han är tidigare rektor för Stockholms Dramatiska Högskola. Bo-Erik har varit verksam som fotograf, filmproducent och egen företagare under närmare 25 år innan han 1993 blev filmkonsulent vid Svenska Filminstitutet och så småningom rektor för flera av de konstnärliga högskolorna i Göteborg, bland annat Filmhögskolan, Högskolan för Design och Konsthantverk och Högskolan för Scen och Musik.

Image

Hjalmar Palmgren är chef för avdelningen Filmstöd på Svenska Filminstitutet. Tidigare projektledare på K Special med budget- och innehållsansvar för svensk och internationell samproduktion, där han medverkade till tillblivelsen av bl a Searching for Sugar Man, Big Boys Gone Bananas! och Pojktanten. Mellan åren 2002 och 2005 var han dokumentärfilmskonsulent på Svenska Filminstitutet. Före det arbetade Palmgren som bearbetningsproducent med filmer och tv-serier.

Image

Bengt Toll är utredningskonsult inom utvecklingsstrategier för film och media, filmproducent och tidigare utvecklingschef på Film i Väst och VD för Svenska Filminstitutet. Har arbetat på ett underlag till nytt stödsystem.

Share:

Written by

Nostradamus editor, johanna.koljonen@rundfunkmedia.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *